Festivalfunderingar

Årets bästa tid är här! Melodifestivalen brukar ju vara ett säkert tecken på en kommande vår, dock så är det ju redan sommar här, så för att fira att jag sluppit lida mig igenom en lång kall vinter, samt att jag nu har avslutat min andra antibiotika-dos på en månad (handeksem, "water is the enemy" enligt min läkare iaf. Inte vattenallergi alltså, utan torrhetseksem. Jag skyller på kalk- och klorhalten i kranvattnet här) så har jag lagt ner irriterande mycket tid på att lyssna igenom dagens bidrag. Med hastigheten min dator streamar i tar varje bidrag ca 10 snarare än 3 minuter att lyssna igenom. Därförär klockan nu 02:48 här och jag behöver gå upp 06:00 för att se festivalen på SVT Play, känns inte helt troligt, så jag får väl se den redgerade versionen sen. I ordning från bäst till sämst alltså:
 
1. Pernilla Andersson - Desperados
Min favorit! Kanske mest beror på att jag är textjunkie och det här är den enda låten med en faktisk text och inte bara refräng, upprepning, refräng, uppreping osv. Jag gillar låtar som inte antar att jag inte orkar tänka när jag lyssnar på dem. Och den är sådär lagom melankoliskt tralltrevlig också.

2. Jonas Matsson - On My Own
Inte så tokigt ändå. Lite glad, musikal-aktig. Och vissling, väldigt vårigt! Men det där "da-ratataaa" som kören gör känns det som att det är lite fylle-singalongvarning på.

3. Dilba - Try Again
Låter inte som Dilba brukade låta anno I'm Sorry, men jag tycker den är ganska trevlig. Lite långrandig men man kan lyssna igenom den utan att lida i alla fall, vilket verkar vara ett bra tecken den här veckan.
4. Rasmus Viberg - Social Butterfly
Känns lite för mycket Alexander Rybak. Och vad är det med Melodifestivalen och konstiga uttryck som ingen nånsin använder? Jag undrar fortfarade vad en manboy är... Alltså, social butterfly, utåtriktad glad och social person (enligt oraklet. ja, google alltså..). Tjej i det här fallet.. Varför innebär det att hon är en elak heartbreaker utan samvete? Enlighten me, för jag förstår inte.. Hursom, trallvänlig är den i alla fall.


5. Le Kid - Oh My God
Å Herre Gud, ja. Ungefär vad jag känner också. De heter Le Kid, de ser ut som barnprogramsledare (matchande och färglatt på pressbilden på svt.se iaf) och det låter ungefär som sådant man lyssnar på i 10-12 års ålder. Men ja det är ju lite svängigt åtminstone. Typ samma hatkärlek som man känner för Aqua och redo för Hits for Kids.


6. Jenny Silver - Something in Your Eyes
Känns väldigt abba-aktigt, mycket enkla rim och upprepningar och mer bara en rytm än en egentlig melodi. Och jag orkar inte att samma låtskrivare lämnar in i princip samma låtar år efter år, det blir så väldigt fantasilöst då.
7. Swingfly - Me and My Drum
Hm. Ja, jag satt halva låten och väntade på ett schysst trumsolo, sen rappade han om beatboxing så då satt jag resten av låten och väntade på lite schysst beatboxing. Men nej. Om det är det där boom chicka boomandet som ska föreställa hans trumma så nä; you are not gonna get there. Men jag gillar melodin och själva uppbyggnaden av låten även om texten får mig att vilja gråta. På ett usch-vad-pinsamt sätt, inte på ett åh-vad-fint sätt.


8. Danny - In the Club
Nä. Nej. Icke! Alltså, har folk lyssnar på den här typen av musik sen typ 2003? Ett bidrag som är ett typexempel på vad jag ogillar med melodifestivalens "nya stil", man tar en känd artist som är populär bland den ålderskategorin som orkar ringa och smsa och rösta (de ska gärna ha bevisat detta redan innan, antingen i föregående års festivaler eller i andra röstningsbaserade program) och på så sätt säkras det ett visst intresse för programmet. Tycker folk att detta är kul att lyssna på? Jag hatar den är låten! Jag vill aldrig någonsin gå ut och festa med Danny.. "det är lugnt jag är med på alla listor", "alla tjejer flockas runt oss".. och sen oavbruten upprepning av samma mening 1047 gånger. Mardrömskväll.